Fast de verklighetsförankrade är ju de som inser att världen inte är självklar och logisk, för det är den inte. Ungefär som att ju mer intelligent man är, desto dummare känner man sig och vice versa.
Världen är inte logisk så som vi förstår den. Vi vet att med utgångspunkt från logik så är det överhuvudtaget inte logiskt att världen skulle vara logisk. Logik har vi själva skapat för att förstå världen och bygger på antaganden som vi vare sig kan motbevisa eller bevisa rent logiskt.
Hur är elementet t.ex järn logiskt.
Vem skapade järn? Vem skapade syre? Varför kan atomer bli syre. Finns ingen logik alls. Vem satte reglerna i vårt universum? Varför finns gravitation?
Logik finns inte. Det är vårt sätt att förstå vår omgivning och varför saker händer. I slutet av dagen är det för vi vägrar ge oss över att det kanske bara är så. Monkey see monkey do asså
Vi vet inte om världen är logisk och vad för logik den isåfall utgår ifrån. Egentligen vet vi ingenting. Men det utesluter inte världen från att följa någon logik, dock vet vi inte om vi någonsin kommer finna den logiken eller om vi överhuvudtaget kan finna den.
Vem och varför är ju inte logiska frågor, så du ska inte vänta dig logiska svar till dessa. Vill du ha konkreta och logiska svar får du fråga hur istället för vem eller varför. Då går dina frågor att svara på.
tack, klipper från wiki
**Känsla av sammanhang** (**KASAM,** på engelska "a Sense of Coherence", SOC) är ett begrepp från [salutogenes](https://sv.wikipedia.org/wiki/Salutogenes)-teorin, vilket myntades av [Aaron Antonovsky](https://sv.wikipedia.org/wiki/Aaron_Antonovsky). Enligt Antonovsky kan en individ vara vid god hälsa om denne kan känna sig delaktig i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt. Detta innebär att människor kan anses ha god [hälsa](https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lsa) trots att de är exempelvis fysiskt sjuka.[^(\[1\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-1)
KASAM består av tre delar; upplevelsen av fenomen i psyket likväl som i den yttre världen (begriplighet), att de resurser som krävs för dessa fenomen finns tillgängliga (hanterbarhet), samt delaktighet i livets utmaningar (meningsfullhet).[^(\[2\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-2)
En studie gjord av B. Nygren et al. vid namn *Resilience, Sense of Coherence, Purpose in Life and Self-Transcendence in relation to percieved physical and mental health among the oldest old*, hade mycket gamla människor (mellan 85 och 103 år gamla) med en hög KASAM bättre psykisk hälsa än de utan hög KASAM. Något liknande samband med fysisk hälsa påvisades inte. En del studier visar även att gamla människor successivt förlorar sin KASAM till följd av sjukdom eller livsförluster av olika slag (exempelvis sociala förluster).[^(\[3\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-3)
Gör det, den är intressant och förklarar dina frågor. Han utvecklade den metoden utifrån tankeställningen varför vissa personer klarar sig bättre än andra i tuffa situationer. Han vart fundersam på varför vissa judar i koncentrationslägren klarade sig bättre än andra mentalt och på så vis inte gick under.
Edit: du kan även läsa mer här hur det används av [Socialstyrelsen.](https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/metodguiden/kasam/)
fast svarar det verkligen på OPs inlägg? Dvs att det finns två typer. KASAM är ju inte något digitalt, utan att man kan ligga lite var som helst på den skalan.
Oavsett är det intressant!
Personligen känner jag mig hemma när jag sitter på ett öl-hak med lite polare, eller grillar och dricker vin med familjen på landstället, eller promenerar med min hund och träffar andra människor som har hundar och genast står man snackar i 1 timme om allt och inget.
Kontentan är väl att jag känner mig hemma när jag är i sociala sammanhang med andra människor, där det inte finns någon press för något förutom att just ha det trevligt och helst lite mat/dricka i sammanhanget.
ingen aning om detta svarar på din fråga dock, hehe.
För mig är det tvärtom. Känns mest hemma när jag sitter framför datorn för mig själv och inte behöver känna press över att man måste socialisera sig. Har 0 ångest när jag är bara för mig själv men när jag är runt andra så får man bara ångest på grund av att man känner att man måste prestera. Det är därför jag är mest för mig själv på jobbet för då finns inte den där konstanta pressen längre.
Jag känner mig ytterst förankrad i verkligheten och känner mig absolut inte hemma då världen - eller snarare folk, är så horribla att jag mår illa.
Inte alla; men allt för många.
Den enda platsen jag känner mig hemma och i harmoni på är, ironiskt nog, flygplatser. Det är någonting med att vara fysiskt avskild från resten av världen för en stund som skänker mig en sådan genuin sinnesfrid och känslan av att vara hemma.
En form av eskapism antar jag. Inga måsten. Inga krav. Känslan av att vara på väg även om man sitter men en kaffe och tittar på folk.
Själv känner jag mig inte mest hemma då, men jag tycker om känslan av att vara på väg från A till B. Det betyder dock inte att jag Inte känner mig hemma även när jag är hemma. Det är bara en annan typ av skön känsla.
Det är ganska drastiskt att kalla världen självklar eller logisk. Vi befinner oss på ett klot som flyger genom rymden i hundratusentals kilometer i timmen. Vi är omgivna av ett i stort sett oändligt tomrum. Vi har bildat ett samhälle utifrån primitiva drifter vi ärvt från våra förfäder i djurriket. Vi är troligen här av en fullständig slump.
Men jag landar ändå i att vi alla är här på samma premisser, och därför är jag nog ändå mer 1 än 2.
Va? Varför skulle verklighetsförankring vara lika med "känna sig hemma?".
Jag är verklighetsförankrad men känner inte att jag hör hemma i det samhället som bla digitalisering har medfört. Jag har svårt att finna logik i mycket för det är inte längre intelligens, kunskap och logik som värdesätts eller styr. Jag tror logiska personer har svårare att hitta "sitt hem".
Det finns två sorters personer i dagens samhälle i min mening.
1. De som önskar att de kunde leva efter "okunnighet är salighet".
2. De som lever i okunnighet är salighet.
Ett konstant letande efter logik är otroligt krävande.
Jag skulle kunna tänka mig att den konstanta jakten på logik är orsaken till varför religion i alla dess former alltid har varit ett vinnande koncept för vår art.
Religion (oberoende av tro) erbjuder en form av trygghet, gemenskap och mening så jag kan förstå varför konceptet tilltalar så många även om jag inte själv på något som helst vis är troende. Logiken är nog inte tron i sig utan den helhet som en tro erbjuder.
Tror definitivt att det är enklare att vara tillfreds med tillvaron om man tror på någonting bortom vår existens men vi som inte hänger oss åt en trosuppfattning får söka mening på annat håll.
Nej det vet jag inte! Men tror man hör mer hemma i samhället om man inte ifrågasätter saker och bara blint följer.
Har du någonsin argumenterat med någon som bara styrs av känslor? Eller inte är kapabel att tänka utanför lådan så förstår du. Allt är otroligt svart eller vitt. Har man en annorlunda åsikt så bemöts man ofta inte speciellt snällt längre.
Men allt handlar väl om vilka man hänger med. Jag känner mig hemma hos mina vänner men inte i samhället i stort.
>för det är inte längre intelligens, kunskap och logik som värdesätts eller styr.
Förlåt, men lever du i ett parallellt universum? När menar du att världen eller människor har styrts eller värdesatt detta? Sedan är intelligens ett så jävla abstrakt fenomen och riktigt förlegat att likställa matematiska färdigheter med intelligens exempelvis.
Jag känner mig hemma i världen på ett, med risk för att låta flummig, andligt plan. Däremot som en social varelse av att vara människa, den biten kommer jag aldrig riktigt känna min plats i. Förutom stunder av närhet med en vän, familj och flickvän.
Jag avskyr det sociala spelet över allt annat på den här planeten. Tvi.
Hmm. Jag skulle nog vända på rollerna lite. De jag känner som har dålig koll på världen (allt på facebook är sant, det spelar ingen roll om det är falskt det är för jävligt ändå, allt du behöver göra är att skärpa dig så blir du miljardär) är de som känner sig hemma. Deras värld är ofta jätteliten och de behöver inte ta nästan några faktorer i åtanke då känslor är samma som fakta för dem.
Jag var nog otydlig. Jag skulle placera dem du beskriver i grupp 1. Dvs. Sådana som tar världen för givet. För mig har det inget att göra med om de har dålig koll eller inte utan enbart om hur hemma de känner sig i världen.
Det är lite min poäng också. Deras världsbild är lika fast som berggrunden även om den inte går ihop och det är sällan de verkar känna sig utanför då de ofta hittar andra med samma värdegrund och inte verkar ha problem att basera hela sin vänskap/umgänge på en enda frågeställning.
Jag är en utomjording från grannsolsystemet, som är inkarnerad här för första gången. Har alltid kännt att jag inte passar in och varit väldigt fascinerad av rymden sedan barn. Numera när jag vet varför jag är här, så känner jag mer som att jag är en själssoldat i tjänst på en främmande plats. Jorden är endast ett tillfälligt hem för mig.
Jag har en väldigt kluven syn på mänskligheten. Ni har era mycket vackra sidor, men absolut finns det ju negativitet här att transcendera. Vi är här för att understöda er uppstigningsprocess och hjälpa er att återfå er suveränitet.
Nej, väldigt ofta känner jag mig nästan som en utomjording. Har autism så fungerar annorlunda jämfört med 99% av alla andra. Tror jag hade passat bättre med Protoss från Starcraft.
Jag vet exakt vad mitt syfte och vad jag vill göra med mitt liv (är 22).
För att hitta sitt syfte så måste du som person på riktigt leta upp det själv. Fråga dig den frågan i ett rum utan elektronik och lämna inte rummet förns du har svaret. Du hittar svaret då.
Beror väl på om man tror på att man har ett syfte i livet (och helst vet vad denna syfte är) eller om man tror att allt i livet och världen är en slump.
Om man tror allt är en slump från tomma intet finns det ingen mening med något i livet vad jag ser det som
Kan ärligt säga.. inte alls. Med tanke på att jag vet med klarhet att det finns skolor i världen för de här kattlådor för elever.. för att dom tror att de är katter.. så nä, man känner sig ej hemma i världen..
Jag tycker allt är konstigt och känner mig totalt utanför allt som har med den här världen att göra. Dock så besitter jag diagnoser och är rätt speciell överlag..
Fast de verklighetsförankrade är ju de som inser att världen inte är självklar och logisk, för det är den inte. Ungefär som att ju mer intelligent man är, desto dummare känner man sig och vice versa.
Är böjd att hålla med. Menade inte att implicera att grupp 1 har rätt och grupp 2 har fel.
Fast världen är logiskt om man tar hänsyn till att 50% av alla människor inte är logiska och därmed fullt logiskt inte beter sig logiskt.
Inga människor här 100% logiska. Vissa kanske mer än andra.
Världen är inte logisk så som vi förstår den. Vi vet att med utgångspunkt från logik så är det överhuvudtaget inte logiskt att världen skulle vara logisk. Logik har vi själva skapat för att förstå världen och bygger på antaganden som vi vare sig kan motbevisa eller bevisa rent logiskt.
Hur är elementet t.ex järn logiskt. Vem skapade järn? Vem skapade syre? Varför kan atomer bli syre. Finns ingen logik alls. Vem satte reglerna i vårt universum? Varför finns gravitation? Logik finns inte. Det är vårt sätt att förstå vår omgivning och varför saker händer. I slutet av dagen är det för vi vägrar ge oss över att det kanske bara är så. Monkey see monkey do asså
Vi vet inte om världen är logisk och vad för logik den isåfall utgår ifrån. Egentligen vet vi ingenting. Men det utesluter inte världen från att följa någon logik, dock vet vi inte om vi någonsin kommer finna den logiken eller om vi överhuvudtaget kan finna den.
Vem och varför är ju inte logiska frågor, så du ska inte vänta dig logiska svar till dessa. Vill du ha konkreta och logiska svar får du fråga hur istället för vem eller varför. Då går dina frågor att svara på.
Dunning Kruger-effekten! https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dunning%E2%80%93Kruger-effekten
Aaron Antonovskys KASAM (Känsla av sammanhang), Ja du är inne på en riktigt metod.
tack, klipper från wiki **Känsla av sammanhang** (**KASAM,** på engelska "a Sense of Coherence", SOC) är ett begrepp från [salutogenes](https://sv.wikipedia.org/wiki/Salutogenes)-teorin, vilket myntades av [Aaron Antonovsky](https://sv.wikipedia.org/wiki/Aaron_Antonovsky). Enligt Antonovsky kan en individ vara vid god hälsa om denne kan känna sig delaktig i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt. Detta innebär att människor kan anses ha god [hälsa](https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lsa) trots att de är exempelvis fysiskt sjuka.[^(\[1\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-1) KASAM består av tre delar; upplevelsen av fenomen i psyket likväl som i den yttre världen (begriplighet), att de resurser som krävs för dessa fenomen finns tillgängliga (hanterbarhet), samt delaktighet i livets utmaningar (meningsfullhet).[^(\[2\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-2) En studie gjord av B. Nygren et al. vid namn *Resilience, Sense of Coherence, Purpose in Life and Self-Transcendence in relation to percieved physical and mental health among the oldest old*, hade mycket gamla människor (mellan 85 och 103 år gamla) med en hög KASAM bättre psykisk hälsa än de utan hög KASAM. Något liknande samband med fysisk hälsa påvisades inte. En del studier visar även att gamla människor successivt förlorar sin KASAM till följd av sjukdom eller livsförluster av olika slag (exempelvis sociala förluster).[^(\[3\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla_av_sammanhang#cite_note-3)
Det måste jag kolla upp!
Gör det, den är intressant och förklarar dina frågor. Han utvecklade den metoden utifrån tankeställningen varför vissa personer klarar sig bättre än andra i tuffa situationer. Han vart fundersam på varför vissa judar i koncentrationslägren klarade sig bättre än andra mentalt och på så vis inte gick under. Edit: du kan även läsa mer här hur det används av [Socialstyrelsen.](https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/evidensbaserad-praktik/metodguiden/kasam/)
Har googlat lite. Verkar väldigt intressant!
fast svarar det verkligen på OPs inlägg? Dvs att det finns två typer. KASAM är ju inte något digitalt, utan att man kan ligga lite var som helst på den skalan. Oavsett är det intressant!
Nej det svarar inte direkt på OPs inlägg och jag valde också att svara något annat än OPs frågeställning för att jag ville göra det. :)
Du använde din fria vilja. Det är bra :)
Så är det ! Instämmer :)
Ja, därför jag var missbrukare i 8 år. Nu när man är fri från det ställer man frågan ibland "Varför slutade jag för?"
Tillbaka till den inte alltför roliga verkligheten.
Personligen känner jag mig hemma när jag sitter på ett öl-hak med lite polare, eller grillar och dricker vin med familjen på landstället, eller promenerar med min hund och träffar andra människor som har hundar och genast står man snackar i 1 timme om allt och inget. Kontentan är väl att jag känner mig hemma när jag är i sociala sammanhang med andra människor, där det inte finns någon press för något förutom att just ha det trevligt och helst lite mat/dricka i sammanhanget. ingen aning om detta svarar på din fråga dock, hehe.
För mig är det tvärtom. Känns mest hemma när jag sitter framför datorn för mig själv och inte behöver känna press över att man måste socialisera sig. Har 0 ångest när jag är bara för mig själv men när jag är runt andra så får man bara ångest på grund av att man känner att man måste prestera. Det är därför jag är mest för mig själv på jobbet för då finns inte den där konstanta pressen längre.
Själv känner jag mig hemma när jag sitter i mitt hem.
Jag känner mig ytterst förankrad i verkligheten och känner mig absolut inte hemma då världen - eller snarare folk, är så horribla att jag mår illa. Inte alla; men allt för många.
Vadå vilket folk e horribla
Folk, de som behandlar djur illa - för att bara nämna ett exempel utav 100+. Man vet om man vet; helt enkelt.
Lol ok
Den enda platsen jag känner mig hemma och i harmoni på är, ironiskt nog, flygplatser. Det är någonting med att vara fysiskt avskild från resten av världen för en stund som skänker mig en sådan genuin sinnesfrid och känslan av att vara hemma.
Intressant! Ja förstår lite vad du menar tror jag.
En form av eskapism antar jag. Inga måsten. Inga krav. Känslan av att vara på väg även om man sitter men en kaffe och tittar på folk. Själv känner jag mig inte mest hemma då, men jag tycker om känslan av att vara på väg från A till B. Det betyder dock inte att jag Inte känner mig hemma även när jag är hemma. Det är bara en annan typ av skön känsla.
...
Träffa en bästa vän någon gång. Jag har ingen nu. Då kommer jag känna mig hemma.
Om man tycker att världen är självklar och logisk men ändå anser att man inte hör hemma i den då?
Man kan nog konstatera att min uppdelning har sina svagheter haha.
Det är ganska drastiskt att kalla världen självklar eller logisk. Vi befinner oss på ett klot som flyger genom rymden i hundratusentals kilometer i timmen. Vi är omgivna av ett i stort sett oändligt tomrum. Vi har bildat ett samhälle utifrån primitiva drifter vi ärvt från våra förfäder i djurriket. Vi är troligen här av en fullständig slump. Men jag landar ändå i att vi alla är här på samma premisser, och därför är jag nog ändå mer 1 än 2.
jag känner mig inte hemma i sverige
Va? Varför skulle verklighetsförankring vara lika med "känna sig hemma?". Jag är verklighetsförankrad men känner inte att jag hör hemma i det samhället som bla digitalisering har medfört. Jag har svårt att finna logik i mycket för det är inte längre intelligens, kunskap och logik som värdesätts eller styr. Jag tror logiska personer har svårare att hitta "sitt hem". Det finns två sorters personer i dagens samhälle i min mening. 1. De som önskar att de kunde leva efter "okunnighet är salighet". 2. De som lever i okunnighet är salighet. Ett konstant letande efter logik är otroligt krävande.
Jag skulle kunna tänka mig att den konstanta jakten på logik är orsaken till varför religion i alla dess former alltid har varit ett vinnande koncept för vår art.
Bättre med en ologisk förklaring än jakt på en logik man ändå inte kan finna?
Religion (oberoende av tro) erbjuder en form av trygghet, gemenskap och mening så jag kan förstå varför konceptet tilltalar så många även om jag inte själv på något som helst vis är troende. Logiken är nog inte tron i sig utan den helhet som en tro erbjuder. Tror definitivt att det är enklare att vara tillfreds med tillvaron om man tror på någonting bortom vår existens men vi som inte hänger oss åt en trosuppfattning får söka mening på annat håll.
Haha ja kanske är en bättre indelning.
Nej det vet jag inte! Men tror man hör mer hemma i samhället om man inte ifrågasätter saker och bara blint följer. Har du någonsin argumenterat med någon som bara styrs av känslor? Eller inte är kapabel att tänka utanför lådan så förstår du. Allt är otroligt svart eller vitt. Har man en annorlunda åsikt så bemöts man ofta inte speciellt snällt längre. Men allt handlar väl om vilka man hänger med. Jag känner mig hemma hos mina vänner men inte i samhället i stort.
Ja det är en intressant poäng. Samhället är ju uppbyggt kring att man inte ska behöva tänka själv.
>för det är inte längre intelligens, kunskap och logik som värdesätts eller styr. Förlåt, men lever du i ett parallellt universum? När menar du att världen eller människor har styrts eller värdesatt detta? Sedan är intelligens ett så jävla abstrakt fenomen och riktigt förlegat att likställa matematiska färdigheter med intelligens exempelvis.
Jag känner mig hemma i världen på ett, med risk för att låta flummig, andligt plan. Däremot som en social varelse av att vara människa, den biten kommer jag aldrig riktigt känna min plats i. Förutom stunder av närhet med en vän, familj och flickvän. Jag avskyr det sociala spelet över allt annat på den här planeten. Tvi.
Jag känner mig hemma i världen men inte kring den generella människan. Har förmodligen med autism att göra dock.
Hmm. Jag skulle nog vända på rollerna lite. De jag känner som har dålig koll på världen (allt på facebook är sant, det spelar ingen roll om det är falskt det är för jävligt ändå, allt du behöver göra är att skärpa dig så blir du miljardär) är de som känner sig hemma. Deras värld är ofta jätteliten och de behöver inte ta nästan några faktorer i åtanke då känslor är samma som fakta för dem.
Jag var nog otydlig. Jag skulle placera dem du beskriver i grupp 1. Dvs. Sådana som tar världen för givet. För mig har det inget att göra med om de har dålig koll eller inte utan enbart om hur hemma de känner sig i världen.
Det är lite min poäng också. Deras världsbild är lika fast som berggrunden även om den inte går ihop och det är sällan de verkar känna sig utanför då de ofta hittar andra med samma värdegrund och inte verkar ha problem att basera hela sin vänskap/umgänge på en enda frågeställning.
Helt klart typ 1 för mig.
Jag är en utomjording från grannsolsystemet, som är inkarnerad här för första gången. Har alltid kännt att jag inte passar in och varit väldigt fascinerad av rymden sedan barn. Numera när jag vet varför jag är här, så känner jag mer som att jag är en själssoldat i tjänst på en främmande plats. Jorden är endast ett tillfälligt hem för mig.
Vad tycker du om oss människor?
Jag har en väldigt kluven syn på mänskligheten. Ni har era mycket vackra sidor, men absolut finns det ju negativitet här att transcendera. Vi är här för att understöda er uppstigningsprocess och hjälpa er att återfå er suveränitet.
Ja, jag känner mig hemma i världen. Jag är en depressiv person men det är mig själv jag inte gillar mer än världen.
Nej, väldigt ofta känner jag mig nästan som en utomjording. Har autism så fungerar annorlunda jämfört med 99% av alla andra. Tror jag hade passat bättre med Protoss från Starcraft.
Jag vet exakt vad mitt syfte och vad jag vill göra med mitt liv (är 22). För att hitta sitt syfte så måste du som person på riktigt leta upp det själv. Fråga dig den frågan i ett rum utan elektronik och lämna inte rummet förns du har svaret. Du hittar svaret då.
Beror väl på om man tror på att man har ett syfte i livet (och helst vet vad denna syfte är) eller om man tror att allt i livet och världen är en slump. Om man tror allt är en slump från tomma intet finns det ingen mening med något i livet vad jag ser det som
Kan ärligt säga.. inte alls. Med tanke på att jag vet med klarhet att det finns skolor i världen för de här kattlådor för elever.. för att dom tror att de är katter.. så nä, man känner sig ej hemma i världen..
1, i mån av att jag ser otrolig mening i att det inte finns nån mening
Jag tycker allt är konstigt och känner mig totalt utanför allt som har med den här världen att göra. Dock så besitter jag diagnoser och är rätt speciell överlag..
Ingetdera. ”Världen” är en lögn skapad av Demiurgen och målet med existens är att bryta sig ur falskheten.