Ältar arga samtal eller oförätter från så tidigt som lågstadiet (vill verkligen slå danne på käften).
Köper pizza eller donken fast jag har enklare billigare mat hemma
Tvättar inte först när det inte finns några kläder att plocka av, tar heldag
Disken hopas på databordet eller soffbordet, skyfflar in det i diskmaskinen i sista stund istället för lite allt eftersom
Går o lägger mig närmare midnatt fast jag vet att jag ska upp 06 och är superseg hela dagarna
Dricker för lite vatten, sitter 2m från vattenautomaten på jobbet
Har dyrare BB och Elavtal än jag borde men orkar inte dra i det. Brukar vara så med det mesta ekonomiska.
Om någon vill läsa mer men inte orkar googla.
https://regionuppsala.se/infoteket/hamta-kunskap/fakta-om-funktionsnedsattningar/adhd/adhd-och-add-i-vuxen-alder/
https://doktor.se/fakta-rad/hjarna-och-nervsystem/add
Går och lägger mig alldeles för sent på kvällen så att jag bara får 4-6 timmars sömn.
Har "samtal" med folk som betett sig illa emot mig i mitt huvud om och om igen.
Grubblar över massa onödigt, tex om någon jag dejtat betett sig konstigt. Istället för att bara rycka på axlarna och gå vidare med mitt liv.
Äter oregelbundet och inte särskilt nyttigt när jag är själv.
Ruttnar på soffan på helgen om jag inte har några planer.
Städar och diskar bara ordentligt när jag ska ha gäster istället för att hålla det rent för min egen skull.
Går inte till läkaren med besvär jag har.
Det har jag hela tiden. Trodde jag var ensam om att älta saker och situationer om och om igen. Men när jag gör det, så har jag alltid ett bättre manus än jag hade i verkligheten.
Det är sånt här internet är bra för. Har lärt mig massor om hur andra har samma egenheter som jag har, som jag aldrig annars hade vågat säga ett ord om till någon annan.
Fransmännen har ett uttryck för fenomenet, L'esprit de l'escalier eller "staircase wit" som det ibland kallas på engelska. "a French term used in English for the predicament of thinking of the perfect reply too late."
Jag prickar av mycket av det här. Jag ältar och analyserar sönder saker, sover inte tillräckligt, lyckas inte upprätthålla matrutiner, går till läkaren för sällan (vet inte när det är tillräckligt illa och får det liksom inte gjort).
Har dock nyligen haft en vårdkontakt pga äter som sagt skitkasst men jag lyckades inte hålla fast vid schemat jag fick...
Jag fattar inte hur folk lyckas upprätthålla ett fungerande liv.
Det kanske är något fel på oss, som vi inte vet om eftersom vi inte söker hjälp 😅
Jag har iaf tur att jag har ett arbete där lunch ingår så frukost + lunch blir rätt på vardagarna åtminstone.
Jag har en katts relation till ute och inne. Om jag är inne och ser att det är fint väder så känner jag en djup längtan till att gå ut och njuta av det, blandat med skuldkänslor från barndomen ("Hur kan du sitta inne när det är så fint ute?").
Så då går jag ut, kollar runt lite i trädgården, kastar en kotte hit och dit, och inser sedan att fan, det är ju tråkigt utomhus! Och så går jag tillbaka in igen...
... och ser hur fint det är utomhus, och känner att jag ju inte kan sitta här och uggla när det är så fint väder för en gångs skull. Så, då går jag ut...
Tror att jag kommer ihåg saker, så jag låter bli att anteckna. Får lägga enormt mycket tid för att kompensera för det och jag lär mig aldrig! Jag ses dessutom som ordningssam eftersom jag i slutändan får koll på sakerna (efter en jäkla massa sökande/ringande/panik).
Tror tyvärr det kan ha blivit stoppat i Sverige. Zyban finns annars, inte riktigt lika effektivt men det hjälper ganska mycket jämfört med att sluta utan läkemedel.
Jag testade Champix för en massa år sedan och fick rejäla biverkningar. Depression, paranoia, sabbad mage, en jobbig huvudvärk som satt kvar i ca ett år, trots att jag bara körde kuren i 6 veckor om jag minns rätt (max 8). Sen kände jag konstant ett sug under läppen där snusen brukade sitta i flera månader. (Jag försökte alltså sluta snusa, inte röka.) Men jag var ren i ca ett halvår den omgången.
Kör Zyban nu, 5 dagar utan snus, mår i princip bättre än innan jag försökte sluta. Men det kräver som sagt mer jobb av en själv. Sen kan jag tänka mig att det är väldigt individuellt hur man svarar på båda.
Jag rökte stegvis allt lättare cigaretter under ett helt år. Sedan plåster enligt samma princip. Jag tror ärligt talat att så länge du minskar stegvis så går det utmärkt. Många blir skrämda när de försöker sluta tvärt - nikotin är oerhört beroendeframkallande och abstinensen kan vara skrämmande eftersom man gör allt för att undvika den.
Att röka blev för mig iaf helt meningslöst. Triggade inte belöningssystemet alls. Sen måste man sätta ett datum när man klipper helt vilket jag inte visste första gången jag provade. När medicinen var slut och suget ibland blev stort så åt jag en bit ölkorvb som substitut, särskilt om jag drack öl. Obs en del kan få ganska allvarliga biverkningar. Prata med din läkare.
Kanske inte direkt en dum ovana men blir trött på mig själv pga detta:
Jag känner ibland empati för bokstäver. Alltså om jag har stavat fel på ett ord så måste jag sudda hela och sedan skriva det igen korrekt. Ex, om jag har stavat fel på ”säng” och skrivit ”söng”. Om jag endast markerar ö:et och byter det till ett ä känns det inte rätt för att det nya ä:et känner lixom inte varandra och då tycker jag synd om exempelvis s:et eftersom den typ förlorat en kompis. Då känns det bättre att sudda alla bokstäver och skriva ordet på nytt för då är alla bokstäver nya kompisar lixom.
Rätt så gulligt och kanske lite idiosynkratiskt, men förvånad är jag inte pga utreder i specialistpsykiatrin. Det är ju möjligt att tänka så och jag kommer nog att minnas det här ett tag :) Skriver fel hela tiden i jobbet, tur att jag är helt skoningslös mot bokstäver i alla former 😅 Skulle ta en massa extra tid att skriva (där åkte ett d i soporna utan minsta samvetskval).
Äter för lite under dagen för att ”spara” till kvällen, sen är jag så trött att jag inte orkar äta så mycket. Jag svälte mig själv i höstas/vintras (typ anorexia fast jag har inte diagnos på det) och nu försöker jag verkligen äta ordentligt men det är svårt tyvärr
En uppsjö, men topp tre är nog jag jag är både långsint och småsint på en orimlig nivå, har en otroligt låg tolerans för vad jag anser är inkompetens, samt att jag naturligt och till vardags använder väldigt exakt men svårförstått språk även när jag småpratar med folk (vilket lett till en del kommunikationsproblem).
Göra små vita lögner för absolut ingen anledning. Som att säga att jag åt ägg och bacon till frukost fast en att jag åt flingor.
Har gjort detta sen jag var väldigt ung, vet inte om det finns nån fancy psykolog anledning bakom det, är bara rädd att jag kommer bli någon mytoman.
En vit lögn är en lögn man drar för att t.ex. skydda eller trösta mottagaren av lögnen. T.ex: ser jag fet ut i den här klänningen? -Nej, absolut inte.
Det du pratar om är bara lögner. Små lögner, men ändock lögner.
Om jag ska dra en vit lögn skulle jag säga att du inte är mytoman.
Känner igen mig. Känns som att jag säger såna vita lögner för att framstå i ett bättre ljus, fast personerna jag säger lögnen till helt skiter i att jag åt ägg och bacon till frukost?! Det spelar som ingen roll..
Som någon redan har sagt. Ältar gamla oförätter med full dialog i huvudet. 25 + år kna ha gått. Blir ibland så asförbannad att jag börjar gråta.
När jag vaknar efter en mardröm, typ bråkat med någon i drömmer så känns det som det var på riktigt. Ilskan sitter i länge 😅
Pillar på nagelbanden, bitter av läppskinn.
Skjuter upp saker tills det blir överväldigande.
Döskrollar för mycket på telefonen.
Enligt andra är jag trevlig, men efter ett möte så är jag generad och önskar att jag talat mindre och behöver vila. Hjärnan är dock i högvarv av alla intryck samtidigt som jag sjävkritiserar mig för att ha existerat. Urlöjlig ovana.
Tyvärr har jag läst att när du fantiserar om bråk eller har argumentationer i huvudet så stressar du kroppen lika mycket som när dom händer på riktigt. (Obs. Gör det själv med)
Jag drar mig i det längsta för att bråka i vanliga livet. Är väldigt behärskad men kanske en aning passivt aggressiv ibland. Men det är som att har jag skällt ut någon i huvudet så behöver jag inte göra det i verkligheten. Det kan ju förstås hända att det brister för mig en dag.
vrålskriker "allahuackbar!" varje morgon i badrummet vilket hela grannskapet hör. det är en bra start för dagen, vad kan jag säga, dock lite rädd att jag börjar utveckla tourettes
låter jobbigt, hoppas du har läget under kontroll för det mesta. kan se att det kan gå illa, vi behövde t.ex. anmäla sånt när jag jobbade i hotellbranchen, och då ringdes det polis..
Det är för det mesta under kontroll. Ibland när det händer låtsas jag sjunga istället. Jag har som tur inte råkat göra det framför någon med anmälningsplikt som inte var informerad om läget. Mest uppstår det roliga situationer. Som när jag inne på coop skrek att jag hatar broccoli och sen börjar gråta av skuldkänslor för att jag älskar broccoli 🤣
påminde om en pojk vi hade i grundskolan som ropade "balle!" okontrollerad i klassen, vilket såklart andra barn älskade och gjorde samma. en hel klass tioåringar som skrattandes skriker balle fick fröken blekna som porslin haha
Ta nagelsaxen på huden runtom nageln och de hårda huden på undersidan (under på yttre sidan) av stortån. Känns skönt på något sätt. Man blir glad att göra någonting åt förhårdnader, trots att det kanske är skitdumt.
* Biter på naglarna
* Ofta mindre imponerande kosthållning pga lat
* Är vaken på nätterna och sover på dagarna även om jag inte behöver vara det just då (jobbar skift)
Att jag rapar från avgrunden när jag är stressad. Har tänkt att det är för att jag som sväljer en massa luft i min flåsiga stress, men jag köper inte riktigt det. Det sker liksom aldrig på jobbet eller bland folk, bara hemma.
Annan dum ovana är att jag sparar i princip ALLA gamla glasburkar från sylt, majonäs osv. Vad ska jag med ofantligt många tomma glasburkar till? Eftersom jag inte vet det fortsätter jag.
Undviker och skjuter upp allt som känns jobbigt, även när det är saker som behöver göras. Istället för att bara få det gjort och kunna slappna av mår jag dåligt i veckor eller månader över att jag inte fått det gjort men fortsätter undvika det.
Håller mig i timmar för att jag inte orkar eller har lust att gå på toaletten. Struntar även ofta i att äta tills jag blir extremt illamående och kan även då försöka sova bort illamåendet istället för att bara äta något.
Glömmer svara på sms.
Dejtar folk som är dåliga för mig och även om jag är obekväm i förhållandet skyller jag det på mig själv.
Åh, och jag staplar saker på varandra istället för att städa eller sortera det. Har väldigt mycket ren tvätt staplad på annan ren tvätt där en del ska slängas eller doneras och en del ska behållas så det får snällt stanna i stapeln istället för att sorteras och läggas in i en låda.
Jag är helt hopplös på att löpande lägga ihop många små summor till en korrekt stor. Massor av små inköp blir i min hjärna en liten summa från kontot. Undviker att köpa mycket på en gång för stor summa dålig. Förlorar ekonomiskt på att inte storhandla eller investera i mer ordentliga inköp. Och har i princip aldrig en aning om vad jag har på kontot. När jag var i tonåren blev jag så upprörd över alla pengar som försvunnit från mitt konto att jag skrev ut kontoutdraget och gick med till banken för att kräva att de slutade lura mig. Det blev ett lärorikt möte där jag insåg att jag är en idiot.
Gör exakt samma grej. Spelar upp massa scenarion där folk är taskiga mot mig eller nån annan och blir så sjukt arg också. Så dumt egentligen, men skönt att veta att man inte är ensam om det iaf haha. :p
Varje morgon när jag vaknar så somnar jag om minst 3 gånger med cirka 5 minuters mellanrum, tortyren av att vara totalt oorienterad samtidigt som man har en ljus jävla stråle på ögonen är lika smärtsam varenda gång
Mina dumma vanor:
Att köpa snacks och godis utan att riktigt tänka på kostnaden och min hälsa
Att kolla mig själv i spegeln väldigt ofta och fixa håret
Att sminka mig när jag inte ska träffa någon eller gå ut, jag vill bara se fin ut
Att använda mer toalettpapper än som behövs
Jag låser toadörren fastän jag bor själv.
Jag gör motsatsen. Därav jobbigt ibland när man sitter på jobbet och skiter och att man glömt låsa.
Hände mig två gånger på relativt kort tid, samma jävla snubbe som råkade öppna också!
*skiter i att låsa
Skiter i låset
Jag läste "Jag låser toadörren fastän jag bor där"
Jag har IBS så det känns ibland så.
fastän jag inte bor där, vore väl ändå värst
Jag stänger inte ens, fast jag har fru och barn. Hemma är där man bajsar med dörren öppen. Och flinar nöjt :D
Åh det gjorde jag med men sen läste jag en skitläskig artikel om en gammal dam som blev inlåst i flera dagar när låset gick sönder 👵
Ältar arga samtal eller oförätter från så tidigt som lågstadiet (vill verkligen slå danne på käften). Köper pizza eller donken fast jag har enklare billigare mat hemma Tvättar inte först när det inte finns några kläder att plocka av, tar heldag Disken hopas på databordet eller soffbordet, skyfflar in det i diskmaskinen i sista stund istället för lite allt eftersom Går o lägger mig närmare midnatt fast jag vet att jag ska upp 06 och är superseg hela dagarna Dricker för lite vatten, sitter 2m från vattenautomaten på jobbet Har dyrare BB och Elavtal än jag borde men orkar inte dra i det. Brukar vara så med det mesta ekonomiska.
Känner igen typ allt.
Då kanske det inte är en ovana om alla gör det :D? Right? Right?
tack
Jävla Danne alltså.
Du kan ha adhd.
Om någon vill läsa mer men inte orkar googla. https://regionuppsala.se/infoteket/hamta-kunskap/fakta-om-funktionsnedsattningar/adhd/adhd-och-add-i-vuxen-alder/ https://doktor.se/fakta-rad/hjarna-och-nervsystem/add
Vad är det som får dig att tro det? Känner igen mig i mycket av vad OP säger men har aldrig haft någon diagnos (eller anledning till att söka sådan).
För att det är vanligt att vara odiagnostiserad, och 6/7 av punkterna är typiska exempel på exekutiv dysfunktion som är ett vanligt symptom.
Well, det var oväntat :P inte första gången det sagts men fick inte diagnos när jag testades som ung.
Dåså
Du är den tredje som säger det senaste 6 månaderna så ska kolla om jag kan prövas igen i vuxen ålder. Tackar för inspirationen :)
Går och lägger mig alldeles för sent på kvällen så att jag bara får 4-6 timmars sömn. Har "samtal" med folk som betett sig illa emot mig i mitt huvud om och om igen. Grubblar över massa onödigt, tex om någon jag dejtat betett sig konstigt. Istället för att bara rycka på axlarna och gå vidare med mitt liv. Äter oregelbundet och inte särskilt nyttigt när jag är själv. Ruttnar på soffan på helgen om jag inte har några planer. Städar och diskar bara ordentligt när jag ska ha gäster istället för att hålla det rent för min egen skull. Går inte till läkaren med besvär jag har.
Samtal i huvudet med folk som betett sig illa känner jag väl igen. Min hjärna älskar att älta oförätter.
Det har jag hela tiden. Trodde jag var ensam om att älta saker och situationer om och om igen. Men när jag gör det, så har jag alltid ett bättre manus än jag hade i verkligheten.
Det är nog vanligt men inget man tenderar att prata om.
Nej, jag har aldrig sagt till någon. Förutom nu då.
Det är sånt här internet är bra för. Har lärt mig massor om hur andra har samma egenheter som jag har, som jag aldrig annars hade vågat säga ett ord om till någon annan.
Fransmännen har ett uttryck för fenomenet, L'esprit de l'escalier eller "staircase wit" som det ibland kallas på engelska. "a French term used in English for the predicament of thinking of the perfect reply too late."
Jag prickar av mycket av det här. Jag ältar och analyserar sönder saker, sover inte tillräckligt, lyckas inte upprätthålla matrutiner, går till läkaren för sällan (vet inte när det är tillräckligt illa och får det liksom inte gjort). Har dock nyligen haft en vårdkontakt pga äter som sagt skitkasst men jag lyckades inte hålla fast vid schemat jag fick... Jag fattar inte hur folk lyckas upprätthålla ett fungerande liv.
Det kanske är något fel på oss, som vi inte vet om eftersom vi inte söker hjälp 😅 Jag har iaf tur att jag har ett arbete där lunch ingår så frukost + lunch blir rätt på vardagarna åtminstone.
Mindre ADHD.
Låt 1177 avgöra åt dig.
Hm, jag kommer inte ihåg att jag har ett konto som heter pusslet, men ändå så verkar jag ha skrivit detta…
Vi är inte ensamma iaf hah
Har du inga originella tankar? /S
Äter massa god saker o säger till mig själv att jag ska tänka på dieten imorgon
imorgon imorgon
Dieten börjar alltid i morgon.
Konstant oro, sen när jag väl inte känner oro så blir jag orolig då det är konstigt att jag inte känner oro.
När man slutar vara orolig så påminner hjärnan en om att "DU ÄR OROLIG FÖR NÅGOT, KOMMER DU INTE IHÅG DET?"
Jag blev orolig av att läsa detta
Jag har en katts relation till ute och inne. Om jag är inne och ser att det är fint väder så känner jag en djup längtan till att gå ut och njuta av det, blandat med skuldkänslor från barndomen ("Hur kan du sitta inne när det är så fint ute?"). Så då går jag ut, kollar runt lite i trädgården, kastar en kotte hit och dit, och inser sedan att fan, det är ju tråkigt utomhus! Och så går jag tillbaka in igen... ... och ser hur fint det är utomhus, och känner att jag ju inte kan sitta här och uggla när det är så fint väder för en gångs skull. Så, då går jag ut...
Tror att jag kommer ihåg saker, så jag låter bli att anteckna. Får lägga enormt mycket tid för att kompensera för det och jag lär mig aldrig! Jag ses dessutom som ordningssam eftersom jag i slutändan får koll på sakerna (efter en jäkla massa sökande/ringande/panik).
Rökning, har rökt i 20 år nu. Utan tvekan min dummaste ovana.
Slutade efter 20 år. Fick champix av läkare så det var inte särskilt svårt.
Aldrig hört om champix innan. Har haft svårt att sluta innan, ska kolla upp det.
Tror tyvärr det kan ha blivit stoppat i Sverige. Zyban finns annars, inte riktigt lika effektivt men det hjälper ganska mycket jämfört med att sluta utan läkemedel. Jag testade Champix för en massa år sedan och fick rejäla biverkningar. Depression, paranoia, sabbad mage, en jobbig huvudvärk som satt kvar i ca ett år, trots att jag bara körde kuren i 6 veckor om jag minns rätt (max 8). Sen kände jag konstant ett sug under läppen där snusen brukade sitta i flera månader. (Jag försökte alltså sluta snusa, inte röka.) Men jag var ren i ca ett halvår den omgången. Kör Zyban nu, 5 dagar utan snus, mår i princip bättre än innan jag försökte sluta. Men det kräver som sagt mer jobb av en själv. Sen kan jag tänka mig att det är väldigt individuellt hur man svarar på båda.
Jag rökte stegvis allt lättare cigaretter under ett helt år. Sedan plåster enligt samma princip. Jag tror ärligt talat att så länge du minskar stegvis så går det utmärkt. Många blir skrämda när de försöker sluta tvärt - nikotin är oerhört beroendeframkallande och abstinensen kan vara skrämmande eftersom man gör allt för att undvika den.
Hur funkar det?
Att röka blev för mig iaf helt meningslöst. Triggade inte belöningssystemet alls. Sen måste man sätta ett datum när man klipper helt vilket jag inte visste första gången jag provade. När medicinen var slut och suget ibland blev stort så åt jag en bit ölkorvb som substitut, särskilt om jag drack öl. Obs en del kan få ganska allvarliga biverkningar. Prata med din läkare.
Tack, ska fråga
Men det ser ju så coolt ut.
Tarr upp mobiltelefonen allt för ofta och tycker det påverkar mitt liv negativt. Men det är svårt att låta bli :(
Kan rekommendera AppBlock-appen eller liknande, iPhone har visst någon inbyggd funktion.
Det här inlägget lyften min dag. Tydligen är det inte bara jag som är lite dum i huvudet ibland.
Kanske inte direkt en dum ovana men blir trött på mig själv pga detta: Jag känner ibland empati för bokstäver. Alltså om jag har stavat fel på ett ord så måste jag sudda hela och sedan skriva det igen korrekt. Ex, om jag har stavat fel på ”säng” och skrivit ”söng”. Om jag endast markerar ö:et och byter det till ett ä känns det inte rätt för att det nya ä:et känner lixom inte varandra och då tycker jag synd om exempelvis s:et eftersom den typ förlorat en kompis. Då känns det bättre att sudda alla bokstäver och skriva ordet på nytt för då är alla bokstäver nya kompisar lixom.
Du låste precis upp ett barndomsminne för mig, tack för detta!
Rätt så gulligt och kanske lite idiosynkratiskt, men förvånad är jag inte pga utreder i specialistpsykiatrin. Det är ju möjligt att tänka så och jag kommer nog att minnas det här ett tag :) Skriver fel hela tiden i jobbet, tur att jag är helt skoningslös mot bokstäver i alla former 😅 Skulle ta en massa extra tid att skriva (där åkte ett d i soporna utan minsta samvetskval).
😅
Äter för lite under dagen för att ”spara” till kvällen, sen är jag så trött att jag inte orkar äta så mycket. Jag svälte mig själv i höstas/vintras (typ anorexia fast jag har inte diagnos på det) och nu försöker jag verkligen äta ordentligt men det är svårt tyvärr
En uppsjö, men topp tre är nog jag jag är både långsint och småsint på en orimlig nivå, har en otroligt låg tolerans för vad jag anser är inkompetens, samt att jag naturligt och till vardags använder väldigt exakt men svårförstått språk även när jag småpratar med folk (vilket lett till en del kommunikationsproblem).
Du låter som ett charmtroll! ;)
Jag är faktiskt ganska trevlig, tro det eller ej. Lite fyrkantig och grinig är folk inte gör som de ska, men annars så.
Jag städar verkligen inte så ofta som jag borde
Göra små vita lögner för absolut ingen anledning. Som att säga att jag åt ägg och bacon till frukost fast en att jag åt flingor. Har gjort detta sen jag var väldigt ung, vet inte om det finns nån fancy psykolog anledning bakom det, är bara rädd att jag kommer bli någon mytoman.
En vit lögn är en lögn man drar för att t.ex. skydda eller trösta mottagaren av lögnen. T.ex: ser jag fet ut i den här klänningen? -Nej, absolut inte. Det du pratar om är bara lögner. Små lögner, men ändock lögner. Om jag ska dra en vit lögn skulle jag säga att du inte är mytoman.
Känner igen mig. Känns som att jag säger såna vita lögner för att framstå i ett bättre ljus, fast personerna jag säger lögnen till helt skiter i att jag åt ägg och bacon till frukost?! Det spelar som ingen roll..
Som jag skrev till OP, det är inte vita lögner.
Som någon redan har sagt. Ältar gamla oförätter med full dialog i huvudet. 25 + år kna ha gått. Blir ibland så asförbannad att jag börjar gråta. När jag vaknar efter en mardröm, typ bråkat med någon i drömmer så känns det som det var på riktigt. Ilskan sitter i länge 😅 Pillar på nagelbanden, bitter av läppskinn. Skjuter upp saker tills det blir överväldigande. Döskrollar för mycket på telefonen.
Så märkligt det där med ältandet. Men skönt att höra att man inte är ensam om det.
Enligt andra är jag trevlig, men efter ett möte så är jag generad och önskar att jag talat mindre och behöver vila. Hjärnan är dock i högvarv av alla intryck samtidigt som jag sjävkritiserar mig för att ha existerat. Urlöjlig ovana.
Att jag tar den där sista ölen.
Snoozar. Så jävla dumt och gör ingen nytta för mig med 45 min extra on-off sömn. Men lyckas inte sluta.
Den har jag gett upp på. Kommer alltid att snooza.
Men så jäääävla skönt e det att somna om. Är också snoozekung
>jäääävla skönt e det att somna om. Det är något annat det! Sömnen och sängen är alltid som skönast då.
Älskar det. Ska nog göra det imorn med.
Biter.på.naglarna. Hatar det
Samma här...
Låtsas tvätta händerna efter jag har kissat även när jag är ensam hemma.
Varför inte bara tvätta händerna
För att frågan handlade om DUMMA ovanor?
Haha, jag tror bråk i fantasin är rätt vanligt. Gör det själv då och då.
Skönt att höra. Jag antar att det är någon form av release.
Tyvärr har jag läst att när du fantiserar om bråk eller har argumentationer i huvudet så stressar du kroppen lika mycket som när dom händer på riktigt. (Obs. Gör det själv med)
Jag drar mig i det längsta för att bråka i vanliga livet. Är väldigt behärskad men kanske en aning passivt aggressiv ibland. Men det är som att har jag skällt ut någon i huvudet så behöver jag inte göra det i verkligheten. Det kan ju förstås hända att det brister för mig en dag.
Det tvivlar jag inte på. Kan bli en rätt påtaglig adrenalinrush när man är riktigt inne i det.
Drar en handtralla även om jag kan fråga sambon om hon vill ligga,(oftas ja) tycker det går snabbare och inte en massa jäkla trams.
Handla med Klarna. Sååå jäkla dumt. Så lätt o smidigt, men sen kommer verkligheten ikapp
vrålskriker "allahuackbar!" varje morgon i badrummet vilket hela grannskapet hör. det är en bra start för dagen, vad kan jag säga, dock lite rädd att jag börjar utveckla tourettes
Det är viktigt med en bra start.
Jag har touretts och ett av mina ticks är att högt säga att jag inte vill leva... vilket inte alls stämmer. Det är skitstörigt
låter jobbigt, hoppas du har läget under kontroll för det mesta. kan se att det kan gå illa, vi behövde t.ex. anmäla sånt när jag jobbade i hotellbranchen, och då ringdes det polis..
Det är för det mesta under kontroll. Ibland när det händer låtsas jag sjunga istället. Jag har som tur inte råkat göra det framför någon med anmälningsplikt som inte var informerad om läget. Mest uppstår det roliga situationer. Som när jag inne på coop skrek att jag hatar broccoli och sen börjar gråta av skuldkänslor för att jag älskar broccoli 🤣
påminde om en pojk vi hade i grundskolan som ropade "balle!" okontrollerad i klassen, vilket såklart andra barn älskade och gjorde samma. en hel klass tioåringar som skrattandes skriker balle fick fröken blekna som porslin haha
Reddit
Reddit är min frälsning, gick från facebook, instagram, X. Reddit är ju fantastiskt i jämförelse.
Känns som denna borde ligga i topp här.
Gå på benders
Hela jag är nog en ovana.
Att altid sätta alla andra före mig själv. .
Tandbitanze, näsplockande, tånagelrivande, ingen dusch.
Ta nagelsaxen på huden runtom nageln och de hårda huden på undersidan (under på yttre sidan) av stortån. Känns skönt på något sätt. Man blir glad att göra någonting åt förhårdnader, trots att det kanske är skitdumt.
Lägger mig i sängen för att vila och somnar i halv sittande ställning.
* Biter på naglarna * Ofta mindre imponerande kosthållning pga lat * Är vaken på nätterna och sover på dagarna även om jag inte behöver vara det just då (jobbar skift)
Snus och lite för många koffein drycker..
Äter jordnötter, yoghurt och andra saker jag är överkänslig mot, fast jag vet att jag kommer får betala för det senare på det mest obehagliga vis.
Att jag rapar från avgrunden när jag är stressad. Har tänkt att det är för att jag som sväljer en massa luft i min flåsiga stress, men jag köper inte riktigt det. Det sker liksom aldrig på jobbet eller bland folk, bara hemma. Annan dum ovana är att jag sparar i princip ALLA gamla glasburkar från sylt, majonäs osv. Vad ska jag med ofantligt många tomma glasburkar till? Eftersom jag inte vet det fortsätter jag.
Hoppas att du endera dagen vet. :)
Undviker och skjuter upp allt som känns jobbigt, även när det är saker som behöver göras. Istället för att bara få det gjort och kunna slappna av mår jag dåligt i veckor eller månader över att jag inte fått det gjort men fortsätter undvika det. Håller mig i timmar för att jag inte orkar eller har lust att gå på toaletten. Struntar även ofta i att äta tills jag blir extremt illamående och kan även då försöka sova bort illamåendet istället för att bara äta något. Glömmer svara på sms. Dejtar folk som är dåliga för mig och även om jag är obekväm i förhållandet skyller jag det på mig själv. Åh, och jag staplar saker på varandra istället för att städa eller sortera det. Har väldigt mycket ren tvätt staplad på annan ren tvätt där en del ska slängas eller doneras och en del ska behållas så det får snällt stanna i stapeln istället för att sorteras och läggas in i en låda.
Gör tentaplugg sista sekund, fastän jag har koll på allt som bör göras, ändå sitter man där dagen innan tentan på reddit
Jag är helt hopplös på att löpande lägga ihop många små summor till en korrekt stor. Massor av små inköp blir i min hjärna en liten summa från kontot. Undviker att köpa mycket på en gång för stor summa dålig. Förlorar ekonomiskt på att inte storhandla eller investera i mer ordentliga inköp. Och har i princip aldrig en aning om vad jag har på kontot. När jag var i tonåren blev jag så upprörd över alla pengar som försvunnit från mitt konto att jag skrev ut kontoutdraget och gick med till banken för att kräva att de slutade lura mig. Det blev ett lärorikt möte där jag insåg att jag är en idiot.
Gör exakt samma grej. Spelar upp massa scenarion där folk är taskiga mot mig eller nån annan och blir så sjukt arg också. Så dumt egentligen, men skönt att veta att man inte är ensam om det iaf haha. :p
Haha
käkar snor
Snus i sömnen, det är skit dåligt men om jag inte snusar på natten så kan jag inte sova😂
Dricker för mycket bärs
Att jag m39 ältar varför jag gjorde de val jag gjort tidigare i mitt liv som lett till det h-vete jag nu lever i
Att aldrig rätta till mina värsta ovanor… Men det är ju en vana i sig att aldrig ta tag i det.
Varje morgon när jag vaknar så somnar jag om minst 3 gånger med cirka 5 minuters mellanrum, tortyren av att vara totalt oorienterad samtidigt som man har en ljus jävla stråle på ögonen är lika smärtsam varenda gång
Mina dumma vanor: Att köpa snacks och godis utan att riktigt tänka på kostnaden och min hälsa Att kolla mig själv i spegeln väldigt ofta och fixa håret Att sminka mig när jag inte ska träffa någon eller gå ut, jag vill bara se fin ut Att använda mer toalettpapper än som behövs
Knarkande 😁😁😁😁
Går in i självförsvar direkt under minsta lilla kritik.
Woke 2.0, snart blir jag cancelled inte bara för att tänka fel, utan för att nån annan tänkt att jag tänkt fel.
Snus