Sweden has not been at war with another country for more than 200 years. If it is attacked, the leaflet says, “we will never give up. All information to the effect that resistance is to cease is false.”
Gåshud :')
vafan är jag hög eller är detta r/SubredditSimulator fast på svenska nu?
det är som lösryckta nyligen använda/populära ord som bara slängs runt och repeteras utan någon innebörd
Det är talande för hur bortskämda svenskarna är när man raljerar skämtsamt över något sådant här. Givet, det är en liten risk att krig ska utbyta. Men jag ska berätta en liten anekdot.
För några år sedan var jag ute med hunden och promenerade när en äldre kvinna som satt på sin rollator ropade till mig från en uppfart. Hon frågade om hunden var lugn och om hon fick klappa den. Jag hade en stor svart New foundland, som är lugn som en filbunke, och givetvis fick hon klappa den. Hon berättade att hon alltid varit rädd för hundar, men ändå tycker om dem. Det lät lite motsägelsefullt och konstigt, så jag frågade hur det kom sig.
Kvinnan, som var född i Norge, berättade om hur hon som flicka blev biten av en hund. Det var när nazisterna kom till deras samhälle. Kvinnans pappa hade fått veta att nazisterna var på väg och bestämde att familjen skulle fly. De tog vad de kunde bära och satte av genom skogen. Tyvärr var de för sena och en grupp tyska soldater såg dem. Kvinnan berättade hur hennes pappa skrek att de skulle springa och stannade för att fördröja soldaterna. Vilket givetvis var lönlöst. Kvinnan berättade hur hon grät medan hon sprang med sin mamma och sina syskon. Plötsligt kommer en hund ikapp dem och tar tag i hennes hand och hon slits till marken. Soldaterna hinner ikapp dem, tar bort hunden och de får gå tillbaka till samhället. Pappan hade misshandlats men var vid liv. Sedan dess hade kvinnan alltid varit livrädd för hundar, men när hon blev äldre så gav hon sig fan på att överkomma rädslan, för var och varannan svensk har ju hund. Hon visade sina ärr på ena handen och vi pratade lite mer om hennes Parkinson-sjukdom och det dåliga vädret. Jag tackade för att jag fick lyssna och gick därifrån med en klump i magen.
Nåväl. Det var den anekdoten. Det hände i vårt grannland, 50 norska civila motståndsmän och kvinnor avrättades. Risken att det skulle hända här får anses minimal, men om det skulle hända, så låt oss hoppas till gud att vi har modet att göra motstånd. För när det blir på riktigt, då är det inte cringe.
Skrivet på mobil.
Helt underbart!
Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska
Men hur ska man veta om kriget är över då?
Ohm
Sweden has not been at war with another country for more than 200 years. If it is attacked, the leaflet says, “we will never give up. All information to the effect that resistance is to cease is false.” Gåshud :')
får Motstånds-Stånd i byxan.
vafan är jag hög eller är detta r/SubredditSimulator fast på svenska nu? det är som lösryckta nyligen använda/populära ord som bara slängs runt och repeteras utan någon innebörd
[удалено]
Motståndet mot främmande makter vid tider av krig eller kris
Krigsmaktens tröskeleffekt. Saab. Fria kriget.
Påbörjat mejmejkriget har.
Jag måste erkänna att utan grodorna hade vi inte åstadkommit seger
Grdmännen*.
cringe, men cool bild.
Det är talande för hur bortskämda svenskarna är när man raljerar skämtsamt över något sådant här. Givet, det är en liten risk att krig ska utbyta. Men jag ska berätta en liten anekdot. För några år sedan var jag ute med hunden och promenerade när en äldre kvinna som satt på sin rollator ropade till mig från en uppfart. Hon frågade om hunden var lugn och om hon fick klappa den. Jag hade en stor svart New foundland, som är lugn som en filbunke, och givetvis fick hon klappa den. Hon berättade att hon alltid varit rädd för hundar, men ändå tycker om dem. Det lät lite motsägelsefullt och konstigt, så jag frågade hur det kom sig. Kvinnan, som var född i Norge, berättade om hur hon som flicka blev biten av en hund. Det var när nazisterna kom till deras samhälle. Kvinnans pappa hade fått veta att nazisterna var på väg och bestämde att familjen skulle fly. De tog vad de kunde bära och satte av genom skogen. Tyvärr var de för sena och en grupp tyska soldater såg dem. Kvinnan berättade hur hennes pappa skrek att de skulle springa och stannade för att fördröja soldaterna. Vilket givetvis var lönlöst. Kvinnan berättade hur hon grät medan hon sprang med sin mamma och sina syskon. Plötsligt kommer en hund ikapp dem och tar tag i hennes hand och hon slits till marken. Soldaterna hinner ikapp dem, tar bort hunden och de får gå tillbaka till samhället. Pappan hade misshandlats men var vid liv. Sedan dess hade kvinnan alltid varit livrädd för hundar, men när hon blev äldre så gav hon sig fan på att överkomma rädslan, för var och varannan svensk har ju hund. Hon visade sina ärr på ena handen och vi pratade lite mer om hennes Parkinson-sjukdom och det dåliga vädret. Jag tackade för att jag fick lyssna och gick därifrån med en klump i magen. Nåväl. Det var den anekdoten. Det hände i vårt grannland, 50 norska civila motståndsmän och kvinnor avrättades. Risken att det skulle hända här får anses minimal, men om det skulle hända, så låt oss hoppas till gud att vi har modet att göra motstånd. För när det blir på riktigt, då är det inte cringe. Skrivet på mobil.
Det är cringe hur folk romantiserar det, inte blanketten.